marialinneajohansson

idag var de badtime för Rian, han simma runt i badkaret en bra stund o lekte med sina bokstäver. Han ÄLSKAR verkligen bokstäver o rabblar alfabetet stup i kvarten. Detta är kanon för han lär ju mej hur man uttalar alla bokstäver här :)

tisdag 19 maj

Idag gick jag o Rian till pojkarnas skola o lekte på lekplatsen på morgonen. De är oftast ett fritids för förståndshandikappade barn  där o leker när vi kommer o så även idag. Barnen älskar Rian o leker gärna med honom. Rian blir helt till sig o springer runt o visar: This way! This way! Stairs! 

Skönt att han kan springa av sig lite på en säker plats, han älskar att springa iväg från oss, så de är tur att vi har staket o grindar vid huset! 

På eftermiddagen var dom stora pojkarna med sin pappa o sen blev även Rian hämtad av sin pappa ett par timmar.

onsdag 20 maj

Idag simma Rian runt i badkaret igen, o han älskar när de blir bubblor av tvålen. Något som inte är lika kul är när han kissar i vattnet. Då blir de "bye bye water!"

torsdag 21 maj

Idag väntade vi o väntade på att Rians "Speech Lady" skulle komma, hon kom inte så vi gick ut o lekte i trädgården istället, ja brukar annars gilla när hon kommer en timme varje torsdag. Kul me lite sällskap o hon har så många bra leksaker o är verkligen pedagogisk när hon leker. Hon kan ju även alla amerikanska barnsånger så ja förösker verkligen o lära mej dom, ABC-sången är ju inte riktigt som på svenska direkt.. 

fredag 22 maj

Idag var de jobb som vanligt sen var ja ledig en stund o sen jobbade ja lite på kvällen igen medan Rian sov. Doms tora pojkarna va hos sin pappa o ja satt nere i källarn o kolla på film. "The weather man",  ingen höjdare..

Lördag 23 maj

Idag skjutsade min värdmamma mej till Sandra i Glen Ellyn vid lunch, Väl hos sandra blev de lite glass. Supersizeningen (hur stavar man de egentligen?) är ju ett måste här så vi åkte o köpte Mcdonalds (Sandra ÄLSKAR Mcdonalds) o satte oss i park i centrala Glen Ellyn o åt. Sen gick vi till tågstationen för o se om vi kunde köpa weekendpass till tåget. De va stängt så istället gick vi runt o strosade på gatorna i centrum o tog lite kort. Vi gick även in i en av alla dessa matafäär som finns här o där hittade vi Wasa knäckebröd o Cottage cheese till frukosten nästa dag. 

Vi åkte även till Target under dagen o shoppade lite billiga kläder o lite gott inför kvällen om spenderades med filmen "14 candlees" en riktigt gammal goding! 

Söndag 24 maj

Trots att vi gått o lagt oss skapligt tidigt var de segt att gå upp när klockan ringde. Efter en snabb dusch var de dock snabb ryck som gällde för oss om vi skulle hinna käka frukost o hinna med tåget. Vi hade ju planerat o åka in till Chicago City idag! 

Sena som vi var så släppte Sandra av mej i farten vd tågstationen o ja fick springa för att se om biljettkassan var öppen, men inte då. Vi fick helt enkelt vänta på tåget o köpa biljetter därpå. Tåget hade sköna säten o 2 våningar. Vi va lite oroliga att vi åkte åt fel håll ett tag men vi intalade oss att vi satt på rätt tåg. När konduktören äntligen kom till oss så var vi nästan framme i Chicago. 

När vi väl kommit av tåget var ju nästa bekymemr hur vi skulle hitta Sara. En tjej som är au pair med en annan organisation o som Sandra hittat på internet. vi bestämde oss iaf för att hitta ur stationen o ringa där de fanns täckning. I rulltrappan blev vi avbrutna av en glad man som undra va vi pratade för språk; han tyckte de lät så intressant! 

Dom flesta amerikaner är verkligen sociala o kan börja prata med en om vad som helst!

Efter att ha ringt Sara bestämdes det att vi skulle gå o möta henne. Vi gick o gick men förstod ändå inte var Sara var, vi hade ju redan frågat en kvinna som sa att vi bara skulle gå rakt fram. Efter ytterligare några samtal till Sara där vi sa några gatnamn o även att "vi är vi den höga vita byggnaden" hade vi fortfarande inte hittat varandra. De är ju inte jättelätt o förklara var man är när alla byggnader är höga o svarta, grå eller vita. 

De krävdes ytterligare nåt samtal innan vi till slut förstod att vi var på samma gata o till sist att vi såg varandra. Tydligen hade ja o Sandra gått i en kvadrat runt tågstationen o Sara hade kommit från andra hållet. jaja, de är sånt som händer.. 

Vi fortsatte iallafall att gå vidare mot "Millenium Park" för att titta på Bönan, ni vet den där stora silverfärgade bönformade grejen man måste se om man åker till Chicago. Den såg vi tillsammans med alla andra turister runtomkring. Träffade även en fd.dansk som undra om vi kom från Sverige eller norge o som mer än gärna berättade om sig själv. 

Gick runt o tittade lite o tog kort på nästintill allt man som turist ska ta kort på. Bestämde oss för att gå vidare mot den efterlängatde shoppingen. När vi äntligen kom fram bestämde vi oss för att de är nog bäst o äta först så vi gick runt o leta matställen där de fanns någorlunda normal mat. Slutade med att vi tog Mcdonalds igen. kycklingburgare är gott minsann! 

Sen var de dags för att spendera pengar, vi startade lite smått inne på HM o fortsatte sedan i 7-våningshuset o kika runt i alla affärer som vi tyckte passade oss. Tidigare hade vi bestämt att vi skulle gå på en gratis-konsert vid 4-tiden med 2 andra au pairer från Sverige+Tyskland, men vi bestämde oss för att strunta i de o istället möta upp dom på "The Cheesecake factory".

Efter att ha pratat med dom andra i telefon o fått en vägbeskrivning började vi att gå längs samma gata för att hitta dit. När vi efter ett tag började fundera på om vi verkligen gått åt rätt håll på denna väg så valde vi ut en lämplig person o frågade om vägen. Hm, vi skulle till "The Hancock Building" en stor svart byggnad som låg åt de håll vi kommit ifrån. Typiskt. 

När vi gick pratade vi lite om "de vore ju typiskt om den byggnaden ligger precis vid shoppingcentret fast åt de andra hållet". 

När vi kom tillbaka till "Water Tower" (shoppingcentret) så ligger ju mycket riktigt The Hancock Building alldeles bredvid. Hm, bara till att gå åt andra hållet en bit då tills vi äntligen fick syn på "ostkaksfabriken" som vi numera lite svenskt kallar den. En restaurang där du kan äta mat eller också beställa en utav alla möjliga smaker på Cheesecake. 

Vi sa att vi ville ha ett bord för 6 eftersom vi väntade på 3 till. Fick stå o vänta ett tag men de gjorde ju inte oss nåt eftersom dom andra inte var där än. När vi väntat länge o även pratat med dom andra tjejerna i telefon fick vi reda på att dom va på The cheesecake factory, frågan var bara var? vi såg dom inte o dom såg inte oss. Dom andra sa också att dom stod vid ingången men där vi stod var dom inte. Efter en stund frågade vi personalen om de fanns en Cheesecake factory restaurang till i Chicago, svaret blev nej o vi blev alltså övertygade över att dom måste vara där nånstans. 

Det visade sig då att de fanns en trappa ner till våningen neranför o där fanns de en till ingång! + en hel våning till med bord o hungriga människor. Samtidigt som vi fick ett ledigt bord gick Sara ner för att leta efter dom andra. Efter en stund kom hon upp med 2 tjejer, Äntligen! Det visade sig att Karin (från Varberg/Falkenberg, Sverige) o Anna-Lisa (från Tyskland) eftersom inte Anna förstod svenska blev de engelska som språkades vid maten. Det visade sig att dom 2 hade stått innanför dörrarna på nedervåningen o väntat på oss där. Va tokigt de kan bli när de finns fler ingångar! 

Eftersom vi var tvungna o hinna med tåget hem igen vid 20-tiden beställde vi snabbt mat, De blev tortillachips o kyckling för mej o Sandra, vi delade på en portion o blev proppmätta ändå! Eftersom vi va sena så hann vi inte äta nån cheesecake, så de får vi ta nästa gång! 

De visade sig också att jag, sandra, Karin o Anna skulle åka samma tåg hem så vi gick tillsammans mot tågstationen, Sara åkte från en annan station så vi fick säga Hej då till henne på vägen. De blev en lååång promenad till tåget men till slut var vi äntligen framme o hoppade på tåget. Ja o Sandra som hade haft shorts på oss hela dagen frös en hel del! trots att jag gått i flip flops hela dagen va ja inte als trött i fötterna! 

På tåget o hemma hos Sandra försökte ja få tag i min värdmamma men hon svarade inte på varken hemtelefonen eller mobiltelefonen så de va bara o slå sig ner i Sandras soffa o vänta. Efter några timmar fik ja äntligen tag i henne, men då kunde hon inte komma eftersom Rian sov o hans pappa inte var hemma, så jag fick helt enkelt stanna hos Sandra en natt till. Hennes värdfamilj var i deras Lake-House så Sandra var snäll o lät mej stanna en natt till! TACK snälla Sandra! 

Det blev lite till TV innan vi somnade gott efter en lång, lyckad dag i The Windy City! :)