marialinneajohansson

Tur att ja fick en dagbok från mina kära vänner, fd. super-nanniesen Carin o Lina, så ja kan berätta om allt ja varit med om hittills! "har en känsla av att dom första inläggen kommer bli ganska långa så hämta kaffet o håll tillgodo! (Bilder kommer senare!) 

Så dagen då resan startade;

 Måndag 27e april

Någon gång runt 06.15 så satte sig pappa, mamma, min bror anders o jag i bilen för att köra mot Korsberga för att plocka upp min underbara vän Linnéa. Resan fortsatte sedan mot Göteborg o Landvetter. Framme på Landvetter blev de genast lite jobbigt me tårar o nervösa känslor när Nea gav mig en sån fin grej. 

När så vi allihopa var inne på Landvetter var de dags att checka in väskan, dagens första oros-moment, (hemma visade vågen på övervikt) vågen visade på 25,2 o min väska blev märkt med lappen "heavy". Slapp dock betala nåt för de. Vi gick omkring o tittade lite, (såg t.ex Kim Källström, hahah) o sen begav vi oss uppåt mot säkerhetskontrollen där de va dags för de ja inte ville; säga hej då.

Usch, de va verkligen inget roligt vill ja lova. Är fortfarande jobbigt att tänka på dom minutrarna där!

Efter tårar o kramar gick ja iallafall iväg i min ensamhet genom säkerhetskontrollen o vidare mot min gate, När jag hittat denna o insett att ja förmodligen var den enda au pairen där gick ja runt  o kikade lite o fick även syn på familjen o Nea genom ett fönster, blev några telefonsamtal o vinkningar o sen var de dags att gå på planet. De va ett ganska litet plan, 3-gång-3. Jag hamna på högersidan precis bakom vingen vid fönstret :) Sätet bredvid mej va ledigt men vid gången satt en gubbe som såg ut som en terrorist, de komiska var att när ja prata me anders i telefon lite senare så sa han: -akta terroristen där bak till höger! 

Bak till höger satt ingen läskig människa men han bredvid mej var ingen höjdare, satt o prata för sig själv hela vägen till Frankfurt. 

Planet lyfte utan några problem o de sköndes verkligen skönt att va uppe i luften o på väg! Resan till Frankfurt gick snabbt o tog ca. 1, 40h. Under tiden fick vi en äcklig torr macka o en slags müsli-kaka med smak av choklad o banan, Mums.

När vi landat i Frankfurt fick vi gå av planet utomhus, hoppa på en knökfull buss o åka in till själva flygplatsen. Väldigt konstig flygplats enligt mig. Avlång o som gjord för att ja skulle gå vilse. Hade ju nästan 5 timmar att fördriva där så gick runt en hel del. Försökte leta upp nåt trådlöst nätverk som inte krävde lösenord men gick inge bra så halvlåg o vänta på att klockan skulle gå på en hård o obekväm "soffa". 

Planet från Frankfurt till New York var aningen större. 3-gång-4-gång-3 o även en andra våning för ca 20 första klass-säten. 

Denna gången hamnade ja vid gången på vänstra sidan, platsen innanför mej förblev tom o längst in vid fönstret satt en vegetariansk trevlig tysk som sov nästan konstant hela vägen. 

Flygresan tillbringades med:

-film: "Marley and me" visades, såg ju bara den en vecka tidigare men den va bra ändå! va även lite andra kortfilmer.

-göra uppgifterna i au pair-"pre-departure-workbooken" ja inte gjort färdigt

-fylla i green/white-card papprena

-sova

-lyssna på dålig radio

-lyssna på bra musik på i-pod

-sova lite till

-ÄTA

de kändes som vi åt hela tiden, så fort dom plockat bort maten kom de ny mat, men maten va faktiskt okej. 

Åt bl.a kycklingfilé o pasta, ostmacka, o sen de sista vi fick fick mej att tänka på tv-programmet "HAJK" som gick när ja var liten, Kommer ihåg att Bengt eller vad nu programledaren hette, gjorde scoutlimpa. En limpa med inbakad falukorv.

Detta va verkligen inte gott! 

En slags fralla o ja valde "meat" så då var de som som köttkorv inuti denna fralle, de va så hemskt att äta så ja pillade ur "köttklumpen" o försökte äta bara brödet. De va ingen höjdare de heller. Men efter att bara ha suttit still i ca, 8,5 h o ätit konstant så va man ju heller inte så hungrig. 

Väl framme i New York (19:20 amerikansk tid, 01:20 svensk tid) så var de dags att ta med sig sina "green/white-cards" o ställa sig i kö för att bli framdragen till någon av köerna vid visumkontrollen. 

Jag lyckades hamna hos en trevlig gammal man som dock verkade behöva nya glasögon. Han skrev fel o satt o stirra på mitt pass flera gånger, tittade med glasögon o utan, Tittade nära o långt ifrån o han hade verkligen svårt att se alla små siffror. Han verkade inte direkt ha bråttom utan tog verkligen god tid på sig att studera mina papper, ta mina fingeravtryck o även ett underbart fint kort på mig innan han släppte mig vidare till bagagebandet.

Min väska kom precis lagom o ja funderade lite på hur ja skulle komma därifrån egentligen, hade ja läst att skolan kom o hämtade en eller hur va de? Jag gick iallafall ut me alla andra o försökte se nån skylt eller något som ja kunde koppla ihop me skolan. Hittade ingen utan gick runt lite i ankomstahallen o tittade på folk, de borde ju va någon mer au pair tänkte jag. Efter en stund såg ja en man, som höll i ett block där de stod "Cultural Care Au Pair". Ja gick fram till honom o frågade om de va han ja skulle åka me o de va de minsann! han trodde inte att någon hade hunnit ut i hallen än så han hade inte börjar se sig omkring, Det visade sig att mannen, som hetter Bob eller Tom eller nåt liknande jobbade för ett "buss/taxibolag" o att han brukar jobba för skolan med att hämta au pairer. Han berättade också att vi hade varit sammanlagt 7 au pairer från olika länder på flyget från Frankfurt. Den närmsta kvarten kom några tjejer o vi var totalt 5 stycken. Skolan ringde Bob/Tom o sa att en polsk tjej, Aljna, inte hittade oss, hon hade jeansjacka o gröna stövlar. Ja o Bob/tom gick runt o letade efter ett par gröna stövlar men hittade inget som ens liknade gröna stövlar, Till slut fick vi syn på en tjej som såg vilsen ut o som såg lite "au pair-ig" ut. Det visade sig att det var Anna. Hon hade dock lågskor som va i brun mocka på sig. (detta hade vi mycket roligt åt resten av kvällen)

Dom andra tjejerna som vi hittat var från tjeckien, turkiet o polen o var verkligen inte bra på engelska. Därför bestämde sig Bob/Tom för att ja va den som kunde bäst engelska, och som var roligast att prata med så han underhöll mej glatt med olika historier om au pairer, flygplatser o USA i allmänhet medan vi väntade på den sista tjejen. 

Vi väntade o väntade o väntade, men de kom ingen,. Vi gick till infon o frågade o dom kunde se att denna tjej; Ana, hade passerat visumkontrollen för 40 min sen. Vi ringde skolan men hon hade inte ringt dit o hon svarade inte på sin mobiltelefon heller. Så de va bara att fortsätta vänta. vi gick runt o letade o frågade "vilsna tjejer" om dom var Ana men vi hittade henne verkligen inte! Tanten i infon sa att alla väskor på bagagebandet nu var borta så antingen hade hennes bagage kommit bort eller också måste hon va i ankomsthallen någonstans. Vi väntade ett tag till o sen bestämde sig Bob/Tom för att hon säkert hade försvunnit. (Vissa åker som au pairer bara för att komma in i landet med visum, o sticker sen från flygplatsen) 

Vi började göra oss redo för att gå med alla väskor till den bussen vi skulle åka o då ringer au pair skolan. Tydligen har denna Ana, från ukraina eller vilket land de va, åkt iväg med fel au pair organisation från flygplatsen! 

Istället för o åka med "Cultural Care Au Pair" hade hon åkt med "Au Pair of America" o befann sig nu på ett hotell på Manhattan, inne i NY city. Vi hade inget annat val än att åka omvägen förbi Manhattan o hämta upp henne på vägen till skolan. så från att ha landat 19.20 så åkte vi från flygplatsen runt 23.00. 

Dom flesta av oss slocknade ganska fort i bussen men när vi väl va inne i NYC så vaknade vi till liv för att se NY-by night. De mesta vi såg var höga hus, gula taxibilar, polisbilar, blinkande lampor o en hel del vakna människor. Från Manhattan hade vi ytterligare en timmes bilfärd till skolan o anlände dit runt 00.40 amerikansk tid. När vi kom till skolan fick vi varsin rumsnyckel till våra rum o fick gå dit o lämna våra väskor. Ingen av oss som kom tillsammans skulle bo i samma rum o man bodde heller inte tillsammans med någon som hade samma hemspråk som en själv. Detta för att vi skulle vänja oss vid att prata engelska. När ja kom in i mitt rum träffade ja min rumskompis Wendy, från Panama. En söt o snäll tjej som inte va så jättehaj på engelska. 

Sen var de dags för lite snabb info från en av tjejerna som jobba på skolan, vi hade ju missat pizza+välkomstmötet tidigare men vi va mest trötta så de gjorde inte så mycket. Jag testade datorerna på campuset men dom va alldeles för sega för att ja skulle orka maila någo om att ja kommit fram. Några sms fick räcka. 

När ja kom in i mitt rum igen hade Wendy gått o lagt sig så de va bara o leta reda på pyjamas, glasögon, linsvätska o tandborste i mörkret till ljudet av hennes högljudda snarkningar. Det var underbart o få gå o lägga sig! klockan var då 7.45 svensk tid o det var allstå mer än 24 timmar tidigare ja lämnat mitt hus i Sverige. 

Enormt lång dag men ja är oerhört stolt över mig själv som klarade att flyga utan att tappa bort vare sig bagage eller mig själv! :)

fortsättning följer..